1624. ja, jag med
Den här hashtaggen som cirkulerar på sociala medier, #metoo, den har rört mig mer än vad jag först trodde.
Den rörde upp saker till ytan som hänt både ganska nyligen och för flera år sedan.
Jag kan inte stå tyst längre, det går inte. Jag kan inte låtsas som om män betett sig okej mot mig,
som om det går att bara borsta bort, som om övergrepp och trakasserier inte sätter sina spår.
Psykiskt, och fysiskt.
Vissa saker gråter en över, och vissa saker trycker en bara ned - tills det tillslut kommer upp till ytan igen.
Det är inte förrän jag berättat för andra, om saker som hänt mig som jag faktiskt kan se hur fel det var.
Hur ont det gjore, hur dåligt jag mått, hur illa han [plural] betedde sig.
Jag funderade på att inte skriva på den här gamla bloggen, men jag kunde inte hålla mig ifrån.
Gammal design, gamla minnen, gammal smärta kan inte hindra mig längre.
Det här måste få ett stopp.
Vad kommer du att göra för att det ska bli en förändring?
