1630. bara min dag
Jag minns mannen som skulle planka på mig för några år sedan på tunnelbanan.
Jag skulle gå igenom spärrarna i Skanstull, visste att om jag missade nästa tåg skulle jag komma sent till jobbet.
Precis när jag blippat mitt kort och skulle gå igenom kom det en 30-40 årig man bakom mig.
Min första reaktion var vad min kropp gjorde.
Jag ville inte bli plankad på, så jag ställde bestämt stilla, varpå mannen knuffade mig igenom spärrarna med sitt kön mot min baksida, för att sedan väsa orden "Det var väl inte så svårt, hora!" och jogga hånleendes till rulltrappan.
Det var inte första eller sista gången en man försökt, eller lyckats planka på mig, men det var första gången jag verkligen blev helt ställd. Stod stilla innanför spärrarna så länge att jag missade tåget. Med ilskan och hatet bubblandes inom mig kom jag sent till jobbet och det kändes som om hela min dag var förstörd. Berättade för kollegor om händelsen och fick reaktioner som "fyfan!" "men låt det inte förstöra din dag!" "lägg inte energi på sådana människor!"
Men han förstörde ju min dag? Ja det var bara en dag, och ja, det var bara en knuff och ett skällsord.
Men det var bara en morgon, vad gör den där människan på kvällen? med alkohol i kroppen? utan människor omkring?
Vi behöver med gemensamma krafter lägga energi på att stoppa och peka ut alla de här mindre händelserna, så att de där större, de som inte bara förstör en dag, utan förstör ett liv inte längre kan ske utan straff. Inte längre kan gå förbi på en hemmafest, på en festival eller någon annanstans.
